Ni tjatar efter en uppdatering och här får ni en. En lång en, bara för att. Egentligen har jag inget att skriva som är värt att skriva om. Två av tre tjejer är hemma i vetlanda och om bara någon dag kommer den tredje hem. Samtidigt så sticker många av mina halmstadtjejer iväg på äventyr i ett år eller två. Jag är glad men samtidigt ledsen. Känner mig ensam men samtidigt omgiven av kärlek. Jag jobbar, sover och äter. Ibland är jag med vänner, om jag orkar. Men jag är nog inte mycket att hurra för. Jag är emelie men en bitter emelie. En emelie som har ont i magen, huvudet eller kroppen mest varje dag. Men jag ger inte upp, jag försöker bli mig själv igen. En tjej som orkar städa, orkar vara med vännerna och en tjej som inte gnäller fullt så mycket som hon gör nu.
Måste säga att de går bättre med fina tjejer omkring mig. <3



ehehe.

Jag ska fortsätta blogga, jag lovar. Men ... Jag vill bara bli lite mer mig själv först.
Liiite mindre bitter, få lite mer ork och se saker och ting annorlunda. Får se om  jag bloggar under
tiden eller ifall jag väntar. Det återstår att se..